Dag 07 -Min bästa vän

När jag träffar dig är det aldrig några problem, vi bara fortsätter där vi var sist och livet känns så där fint. Jag kan vara mig själv. Töntig, löjlig men lite tuff.


Jag minns... när vi lekte tillsammans när vi var barn och vi låste in din lillebror i lekstugan. Vi var ett team då, som nu. Jag blev superglad när du frågade om jag ville vara brudtärna när du gifte dig. Det hade vi ju bestämt när vi var tio år. Så när jag gifter mig ska du vara min brudtärna. Du ställer alltid upp för mig. Jag tycker det var gulligt när du ringde här om dagen för att du hade Karro-abstinens. När vi festade i Uddevalla och jag ropade dumma saker på stan, räddade du mig från ett gäng heroinknarkare genom att berätta att hon som ropade dumma saker hade gått åt det hållet, och så pekade du, medan jag stod bredvid och funderade över livet...

Jag minns... en gång när du knackade på mitt fönster hemma hos mina föräldrar mitt i natten, mitt i vintern, och frågade om du fick sova över för du kunde inte åka hem. Självklart! Jag minns även när vi badade i hamnen i Vänersborg efter att vi vart på Roccad. Varje gång. Du försökte lära mig rapa, så vi köpte varsin två liter cola och låg i gräset i parken och tränade. Jag var skitkass! Vi gjorde världens mest pinsamma uppträdande i silverkläder på skolkonserten och nu i efterhand skrattar jag högt när jag tänker på det...

Jag minns...när vi gjorde världens bästa film om offentliga rummet. Vi skrattade mycket just den dagen. Vi har samma tema på mobilen och ibland tittar vi på bakgrundbilden och suckar lite. Jag älskar din tomma blick på gitarrlektionen när läraren pratar om barréackord. Det känns fint att jag kan säga vad som helst till dig och du fattar alltid. Och om du inte fattar så skrattar du bara lite som en typisk mamma och så fortsättar dagen och jag är jävligt nöjd ändå, för jag får hänga med dig. Om livet känns svårt så finns du alltid där med din rosa mössa med hål i. För det är en mössa va? Jag tror vår vänskap handlar om samma barnsliga utsöndring...

Jag minns...när vi drejade snoppar på keramiken och skrattade hysteriskt. Vi lyssnade på gamla skivor i din lägenhet ovanför hamnen och hängde över räcket på den franska balkongen och spanade på alla. Vi kollade på alla avsnitt av Paradise Hotel och käkade chips i mängders. Vi var som Helan och Halvan eller Bill och Bull. Du älskade saker från den lilla Indiska affären och jag älskade saker från 10kronors-affären. Jag saknar dig...

Det finns så många fler jag vill skriva om, men just nu stannar jag här...