När man har tråkigt.

När man inte har nåt att göra finns det massor med sidor på nätet där man kan leka med bilder. Som den här sidan. Skitbra sida!

Kombinera med den här sidan.

Väldigt kul..

Min soffa

Min soffa är världens skönaste soffa men den behöver ännu en liten makeover. Jag fick soffan från personen som bodde i lägenheten innan mig. Kuddarna har jag sytt om själv med tyger som jag fyndat på loppis, tradera och Ikea.

Nu vill jag helst av allt klä om hela soffan. Det finns många fina tyger som skulle passa.

Pepparkakshuset

Jag gjorde ett pepparkakshus. The White Witch Castle. Inspiration från Narnia. Det var jobbigt att smeta glasyr runt hela. Jag är rätt nöjd och det står hemma i Göteborg och väntar.

Dag 08 – Ett ögonblick

Vi ska precis äta.

Det var mums

Min pappa drömmer om skogen och blir attackerad.

Min pappa tog in granen från altanen. Han kröp runt på golvet och fixade med julgransfoten. Skruvade lite här och lite där medan jag övervakade hela processen och berättade om den var sned eller inte. Tillslut stod den bra och vi var båda nöjda. Jag vattnade granen, medan pappa låg kvar på golvet, på sidan och tittade på granen.

Jag -Har du det bra?
Pappa -Japp, jag drömmer om skogen. Jag ligger här på mossan...

När han sa det klappade han lite på mattan och skrattade ett töntigt men härligt pappaskratt. Sedan tittade han lite till på granen och suckade djupt.
Jag kan ju berätta att granen ser ut som ett risigt, halvdött trädgårdsavfall. Den är fraktat hela vägen från Skåne. För på vårt vanliga julgranställe, en gård utanför Brålanda, kan dom inte hugga sina egna granar för det är för mycket snö.

Nu kom pappa precis inrusande och visade mig sitt finger. Ett granbarr sitter jättedjupt in i fingret. Pappa hojtar nåt om "Attackgranar från Skåne" medan han visar mamma det läskiga fingret.

Japp nu är det jul. Vi ska snart dekorera attackgranen. Det känns fint.

Dag 07 -Min bästa vän

När jag träffar dig är det aldrig några problem, vi bara fortsätter där vi var sist och livet känns så där fint. Jag kan vara mig själv. Töntig, löjlig men lite tuff.


Jag minns... när vi lekte tillsammans när vi var barn och vi låste in din lillebror i lekstugan. Vi var ett team då, som nu. Jag blev superglad när du frågade om jag ville vara brudtärna när du gifte dig. Det hade vi ju bestämt när vi var tio år. Så när jag gifter mig ska du vara min brudtärna. Du ställer alltid upp för mig. Jag tycker det var gulligt när du ringde här om dagen för att du hade Karro-abstinens. När vi festade i Uddevalla och jag ropade dumma saker på stan, räddade du mig från ett gäng heroinknarkare genom att berätta att hon som ropade dumma saker hade gått åt det hållet, och så pekade du, medan jag stod bredvid och funderade över livet...

Jag minns... en gång när du knackade på mitt fönster hemma hos mina föräldrar mitt i natten, mitt i vintern, och frågade om du fick sova över för du kunde inte åka hem. Självklart! Jag minns även när vi badade i hamnen i Vänersborg efter att vi vart på Roccad. Varje gång. Du försökte lära mig rapa, så vi köpte varsin två liter cola och låg i gräset i parken och tränade. Jag var skitkass! Vi gjorde världens mest pinsamma uppträdande i silverkläder på skolkonserten och nu i efterhand skrattar jag högt när jag tänker på det...

Jag minns...när vi gjorde världens bästa film om offentliga rummet. Vi skrattade mycket just den dagen. Vi har samma tema på mobilen och ibland tittar vi på bakgrundbilden och suckar lite. Jag älskar din tomma blick på gitarrlektionen när läraren pratar om barréackord. Det känns fint att jag kan säga vad som helst till dig och du fattar alltid. Och om du inte fattar så skrattar du bara lite som en typisk mamma och så fortsättar dagen och jag är jävligt nöjd ändå, för jag får hänga med dig. Om livet känns svårt så finns du alltid där med din rosa mössa med hål i. För det är en mössa va? Jag tror vår vänskap handlar om samma barnsliga utsöndring...

Jag minns...när vi drejade snoppar på keramiken och skrattade hysteriskt. Vi lyssnade på gamla skivor i din lägenhet ovanför hamnen och hängde över räcket på den franska balkongen och spanade på alla. Vi kollade på alla avsnitt av Paradise Hotel och käkade chips i mängders. Vi var som Helan och Halvan eller Bill och Bull. Du älskade saker från den lilla Indiska affären och jag älskade saker från 10kronors-affären. Jag saknar dig...

Det finns så många fler jag vill skriva om, men just nu stannar jag här...

Dag 06 – Min dag

Min dag började med lite dumsurfande i sängen, med te och banan. Sedan tog jag tag i mig själv fixade ordentlig frukost, som bestod av flingor och mera te och en apelsin.

Efter det städade jag toaletten medan jag lyssnade på musik. Sedan dumsurfade jag lite till, och lite till, och lite till.

Sen packade jag väskan full med myskläder, och en klänning till julafton, och packade ihop datorn. Efter det hoppade jag in i duschen.

Fy fanken vad tråkigt....nu orkar väl ingen läsa mera..

Jaja när jag fixat iordning allt och fått med mig sillen i kylskåpet, åkte jag till centralen för att ta tåget som gick 16.32. När jag kommer dit står det en ny tid på mitt tåg. Kl 16.55. Jaja bara att vänta.

Kl 17.00 stod det att tåget var ersatt med bussar, så jag går ut till ersättningsbussarna. Där är totalt kaos. Flera hundra personer som ska åt olika håll. Bussar som står huller om buller. De finns ingen information. Men en envis röst i högtalarna ropar ut att ersättningsbuss till Trollhättan/Vänersborg har ankommit. Men ingen buss går dit så nej, dom har inte kommit.

Efter en halvtimmes väntande kom det en buss. EN buss som skulle till Trollhättan. Trollhääättan. Jag tänker att jag fan ska med den bussen och slinker smidigt igenom folkhavet. Tänk vad många som får plats på ett pendeltåg, alla dom ville med bussen. Hur tänkte dom?

Jag kommer iallafall ombord och bussen kör strax iväg Och hamnar rakt i kaoset på vägarna. Köer, köer, köer. Jag hade det rätt gött dock. Jag var ju på väg iallafall. Värre var det för dom stackarna som inte fick plats.

Det tog nog en halvtimma innan vi kom ut ur Gbg, sedan rullade det i sakta mak mot Trollhättan.

Jag har världens bästa pappa som kom och hämtade mig där. Väl hemma i Brålanda fick jag köttfärssås och spagetti. Då var kl 20. 00 och jag skulle egentligen vart hemma två timmar tidigare. Det tar oftast bara en och en halv timme att åka från Gbg till Brålanda....Ja jag är glad att jag kom hem. Och i värsta fall hade jag väl fått åka hem till min lägenhet igen. Om det inte kommit nån buss. Men nu är jag där jag ska vara och jag är jävligt nöjd.

Sedan tittade jag på Morden i Sandhamn med mamma medan pappa gjorde köttbullar till julbordet i köket. Väldigt trevligt och mysigt.

Ja det var min dag.